Det finns de som pratar om att olikheter är en tillgång, men oftast så agerar de inte som de pratar. Det blir fina ord, men sällan handling. Hur kommer det sig att de ”normalstörda” bara snackar och inget gör? Troligen för att de inte vet bättre alternativt känner sig i underläge.
Att inte passa in har en kostnad, en kostnad som skapas av andra än en själv. Det är få mer än den som är är en outsider som kan förstå och greppa det som kostar att alltid befinna sig utanför boxen. Hur kommer det sig då att en del kan säga sig ”tänka utanför boxen” ibland på utsatt tider? Tänk hur det kan vara att alltid verka utanför boxen och inte veta hur det är att vara på insidan av lådan.
Fördomar, ett sätt att exkludera genom okunskap
Tänk er själva när den som säger sig älska dig ser dig som sjuk, för att du har en funktionsnedsättning, som inte syns. Hur skulle du agera då? Skulle du verkligen tro på personen i fråga, att den skulle älska just dig för den du är. Det är ju en sak om personen ändrar på sig genom att ta in kunskap, men det finns faktiskt de som är så trygga i sina fördomar att de vägrar förändra sig. Dessa personer kommer passa in i majoriteten, men de kommer aldrig bli accepterad av en person med en högfunktionell diagnos, för de kommer inte upplevas som ärliga. Ärlighet är otroligt viktigt för den med en diagnos inom autismspektrum.
Tänk dig en chef som ser dig som jobbig för att du inte passar in i en i förhand definierad mall. Hur skulle du agera då? gilla läget eller hur? Det är som oftast mycket svårt att få in vilken människa som helst i en mall som i förhand är skapad, för alla är vi olika, NT-hjärna som AS-hjärna. Den som lever med autism/aspergers kommer gå, oavsett vad det kostar, den kommer gå för att slippa chefen som energitjuv. Ett beteende som chefen skapat och lagt grund för genom sitt bristfälliga ledarskap.
Det är ju som så att den som lever med en högfunktionell diagnos, som t.ex. Aspergers, den har en hjärna som är mycket effektivare att behandla information i viss fall. Speciellt när det kommer till visuell information. Självklart kommer den som är ”normalstörd” inte se detta som en tillgång om de tänker som majoriteten i samhället. Istället för en möjlighet i att lära så kommer den ”normalstörda” se den med en mer effektiv hjärna som ett hot, en risk. Därav blir den trygg i sina fördomar och vägrar lära nytt.
Kostnaden, att inte få vara en del
Att bli exkluderad för att du är ”udda” är något som efter en tid blir normalt för den med en diagnos inom autismspektrum. De håller sig med tiden utanför, för att slippa bli exkluderad av fördomsfulla. Att hela tiden förhålla sig till andra, som den udda, det tar på krafterna. Är det något som den med autism behöver vara sparsam på så är det energi. Att då vara själv är bästa sättet att slippa oförutsedda energitjuvar som snabba oförutsedda förändringar, sådant som ”normalstörda” anser vara helt okej för det visar på flexibilitet. För den med en högfunktionell hjärna så är denna flexibilitet samma sak som stress och energitjuvar.
Tänk att du hela tiden måste leva med att du ”gärna få närvara, men du får aldrig vara med”. Skulle du acceptera det? Troligen inte. Så varför skall den med en högfunktionell hjärna förväntas att acceptera det?
Lämna ett svar