Att alltid ha dörren öppen, gör oss sjuka

öppen-dörr

Det finns något i vårt samhälle som skaver, som gör oss stressade. Det finns en attityd, en norm, om att vi aldrig skall vara nöjda, vi skall alltid kunna få lite mer & lite bättre.

Är det detta som gör att vi aldrig kan eller tillåter oss att satsa på en relation till 100% på 20-talet? Vi tror att det alltid finns en bättre partner, så vi behöver aldrig acceptera och bygga vidare. Vi har alla blivit mer eller mindre ofrivillig kanske-människor.

Dock har vi möjligheten att göra något åt detta, vi kan bestämma oss att inte vara ytliga, att önska en tvåsamhet där vi finns och är för varandra i alla tider av livet.

Båda finns och kan visas genom att tydliggöra hur de är:


Samma sak är det på arbetsmarknaden, vi skall göra karriär och när vi byter jobb så förväntas vi alltid göra en lönekarriär uppåt. Vi skall hela tiden vilja och söka oss till nästa jobb, nästa uppdrag etc. Att slappna av och utveckla något ihop med andra är inte okej, för då blev du inte ”den hungriga” eller ”den framgångsrika”.

Är det så att alla dessa ”öppna dörrar” faktisk skapar den ökande psykiska ohälsan? Är det så att detta ständiga sökandet efter det som skall vara lite bättre, gör oss lite lyckligare, istället gör oss sjukt olyckliga i ensamhet?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *