En skön snubbe, uppvuxen inom arbetarklassen. Bär och lever dess medföljande värderingarna varje dag, i varje beslut. Har kommit underfund med (sent i livet) att den bästa återhämtningen för egen del är att vara kreativ inom såväl matlagning som att skapa via bild och video.
I mitt CV ser du en person som bemästrat internrevision, offentlig förvaltning, ISO-standarder, försäljning, lagerarbete och hållbarhetsstrategier. Det är en bild av en lojal yrkesmänniska med hög arbetsmoral och ett öga för kvalitet som få kan matcha.
Men kompetens betyder ingenting i ett system & arbetsliv som inte kan se människan. Sedan jag fick min autismdiagnos 2016 har jag försökt navigera i ett arbetsliv där jag aldrig på riktigt fått chansen, trots alla lovord om mångfald och inkludering.
🥺 Jag har mött företag med en total oförmåga att ta tillvara på de unika förmågor som en autistisk profil innebär, istället har de med gott mod försökt tvinga in en rund kloss i ett fyrkantigt hål. Tillsammans med Arbetsförmedlingens oförmåga att ge rätt stöd har detta lett till en total autistisk utmattning.
😳 Konsekvensen av systemets & företagens misslyckande: Idag är mina tidigare exekutiva funktioner helt krossade. Den person som förr utvecklade IT-policyer, sålde med kompetens och drev komplexa projekt är numera helt ”avpolitiserad” som anställningsbar & rehabiliteringsbar av myndigheterna.
Status: Sjukskriven fram till dess att sjukersättning beviljas. Ändå måste det sökas jobb, för att ev kunna ha en ekonomi.
😳 Som en direkt följd av myndigheternas och arbetsmarknadens agerande är insatsen daglig verksamhet idag min enda utväg för att överhuvudtaget orka vilja överleva.
🧠 Jag delar detta för att synliggöra det enorma resursslöseri som sker när näringsliv och myndigheter väljer att bryta ner individer med hög kompetens istället för att anpassa arbetsmiljön.
”Why be normal, when you can be the best!” var en gång mitt motto. Idag är min största bedrift att överleva ett system som inte var byggt för mig.fulla tillfällen för innovativa synergier och meningsfullt utbyte av expertis, snarare än som bas för närvaroplikt och mingel.