by 
”Fusionkamera” betyder i normala fall att två eller flera objektiv potentiellt kan användas tillsammans för att förbättra bildkvaliteten.
Genom att automatiskt och intelligent kombinera sensorsignalen från mer än ett objektivsystem kan den slutliga bilden optimeras för detaljer, kontrast, färg, skärpa, dynamiskt omfång och lågt brus.
Baserat på motivet väljer kameran vilket/vilka objektiv som används för bästa möjliga resultat. När de första iPhonerna med två objektiv kom kallades denna inställning ”Dubbel” – med de helt nya iPhonerna med tre kameror som levererades kallar vi nu denna metod för ”Fusion”. Den är tillgänglig på alla enheter med mer än ett objektiv.
Apples ”Fusionkamera”: Marknadsföring och datorfotografering
Apples användning av termen ”Fusionkamera” för ett system med ett enda objektiv är en tydlig marknadsföringsstrategi som mer ger ett nytt namn av flera olika sofistikerade datorfotograferingstekniker.
Detta medan ett traditionellt fusionkamerasystem mekaniskt kombinerar data från minst två olika objektiv, som är beskrivet först i artikeln, uppnår Apples ”Fusionkamera” med ett enda objektiv ett liknande resultat genom avancerad programvara och en högupplöst sensor.
I huvudsak använder Apple termen ”fusion” för att beskriva sammanslagningen av olika dataströmmar för att skapa en överlägsen bild, även om dessa strömmar kommer från ett enda fysiskt objektiv.
Den traditionella fusionskameran
Vanligtvis hänvisar en ”fusionskamera” eller ”bildfusion” inom fotografi till processen att kombinera information från två eller flera separata kameraobjektiv och sensorer för att producera en enda bild.
Tekniken används för att förbättra detaljer och minska brus. Detta genom att sammanfoga data från en färgsensor och en monokrom sensor (som fångar mer ljus) kan den resulterande bilden ha bättre skärpa och mindre kornighet, särskilt i svagt ljus.
Optisk zoom: Ett vidvinkelobjektiv och ett teleobjektiv kan fungera tillsammans. När en användare zoomar kan kamerasystemet kombinera bilderna från båda objektiven för att skapa en skarpare och mer högkvalitativ zoombild än vad enbart digital zoom skulle kunna uppnå. Tidiga exempel på detta på iPhones, som iPhone 7 Plus, använde denna dubbelobjektivskonfiguration för sitt ”Porträttläge” och förbättrade zoomfunktioner.
Apples ”Fusion” med ett enda objektiv
Med några av sina nyare iPhone-modeller har Apple tillämpat etiketten ”Fusion Camera” på ett system med ett enda primärobjektiv.
Hos Apple betyder denna terminologin samma sak som högupplöst sensor och pixelbinning. Dessa kameror har en högupplöst sensor, vanligtvis idag är det 48 megapixlar. I vanliga foton använder systemet en process som kallas pixelbinning, där det ”fusionerar” data från fyra intilliggande pixlar till en större ”fyrpixel”. Detta ökar ljuskänsligheten och minskar brus, vilket resulterar i en högkvalitativ 12-megapixelbild.
Beräkningsbaserad ”optisk kvalitet”-zoom blir då, att för en 2x telefotoeffekt använder systemet den centrala 12-megapixeldelen av 48-megapixelsensorn. Även om detta tekniskt sett är en beskärning, och därför en form av digital zoom, arbetar Apples avancerade bildbehandling, som de gemensamt marknadsför under paraplyet ”Fusion” (inklusive tekniker som Photonic Engine, Deep Fusion och Smart HDR), för att förbättra detaljerna, färgen och det dynamiska omfånget i denna beskurna bild.
Målet är att producera ett resultat som är betydligt bättre än traditionell digital zoom och konkurrerar med kvaliteten på ett dedikerat optiskt teleobjektiv. Därför, när Apple hänvisar till en ”Fusionkamera” med ett enda objektiv, beskriver de ”fusionen” av flera exponeringar för att skapa en enda, väl upplyst bild (Smart HDR). Vilket är något helt annat än vad en fusionkamera är egentligen.
